Vi jobbar och står i med det som behövs göras med båten, bland annat har riggen åkt ner idag och vi har också plockat ner alla segel och allt vad tampar heter.
Vi har segel i vårt vardagsrum numera...
En bild från när jag arbetade lite på 45m höjd häromdagen..
Jag och syrran tog tag i grovgörat och rensade avlopp och snyggade till kölsvinen
Nedriggning!
På plats framför båten efter en hel dags arbete!
Att leva i ett kollektiv, är som att bo i en familj, fast annorlunda. Jag bor i en stor familj där åldersspannet ibland har varit upp till 83 års skillnad med olika förutsättningar, erfarenheter och VILJOR- alla under samma tak under lika villkor- dessutom på samma arbetsplats. Det är en speciell situation helt enkelt. Men för att en sådan här gemenskap ens ska vara i närheten av att fungera krävs en gemensam nämnare, något som alla i kollektivet har gemensamt i vårt fall att vi delar en tro på Gud.
Att på samma dag, ha en jollrandes 11månaders bebis på armen, hjälpa äldstingen Sten på med stödstrumporna, skala morötter med 8 och 11- åriga Hanna och Elsa, leka pirat med 5 åriga Lewi, ha vattenkrig och spela volleyboll med 20 galna fjortonåringar, ha samtal om livet med 47 åriga Stefan, bråka om vem som ska ha badrummet först med jämnåriga brorsan ombord samt ta en fika på stan med mina besättningssystrar – DET tycker jag är allt bra häftigt!
Tänk att man aldrig slutas glädjas över att se solens strålar, att något som numera är vardagsmat när jag befinner mig här i södra europa ändå har en sådan positiv inverkan på livet. Jag blev så glad i morse när jag snörade på mig skorna för att ge mig ut på en löprunda och än en dag möttes av solens värmande strålar mot kinderna. Vårkänslorna flödar även om det är den 11 november i dag. "Det blir en dag på stranden"(Thomas Ledin) skrålades ett antal gånger i besättningshytten innan vi denna förmiddag gav oss iväg för kanske årets sista dopp.
Sitter i skrivande stund på den Afrikanska kontinenten men i den spanska provinsen Ceuta. Ceuta togs ifrån portugiserna av spajorerna på 1400-talet och ligger precis mittemot Gibraltar. Men istället för att tala spanska med en väldigt brittish accent blandas istället arabiska in lite här och där. Bara två mil bort går ju den Marockanska gränsen.
Igår var jag och Anna ute på lite upptäckfärd;
Lite exotiska pics
beach
Inramling på en flamenco körövning
