En båt- ett litet samhälle
Att leva i ett kollektiv, är som att bo i en familj, fast annorlunda. Jag bor i en stor familj där åldersspannet ibland har varit upp till 83 års skillnad med olika förutsättningar, erfarenheter och VILJOR- alla under samma tak under lika villkor- dessutom på samma arbetsplats. Det är en speciell situation helt enkelt. Men för att en sådan här gemenskap ens ska vara i närheten av att fungera krävs en gemensam nämnare, något som alla i kollektivet har gemensamt i vårt fall att vi delar en tro på Gud.
Att på samma dag, ha en jollrandes 11månaders bebis på armen, hjälpa äldstingen Sten på med stödstrumporna, skala morötter med 8 och 11- åriga Hanna och Elsa, leka pirat med 5 åriga Lewi, ha vattenkrig och spela volleyboll med 20 galna fjortonåringar, ha samtal om livet med 47 åriga Stefan, bråka om vem som ska ha badrummet först med jämnåriga brorsan ombord samt ta en fika på stan med mina besättningssystrar – DET tycker jag är allt bra häftigt!
